Väntan...

Idag var det dags för provet, blodprovet alltså. Sonen Emblades med tre plåster här hemma en timme innan vi skulle till barnmottagningen.
Vi är lyckligt lottade, för vi har världens bästa barnmottagning med världens bästa barnläkare och sköterskor.
Besöken sedan sonens födelse är så många att jag inte ens har koll på hur många det blivit genom åren. Vi har haft klippkort om man säger så.
Fördelen med detta är att sonen känner de flesta och de känner honom.
Sonen klättrade vant upp på britsen medans två verkliga proffs lätt som en plätt fixade de rör med blod som behövdes för Micro Array. Han märkte inte ens när de stack och han vågade titta lite för första gången. Superduktig!
Vår vana trogen belönades detta med ett besök på en populär hamburgekedja, sonens favvomat!

Men nu börjar väntan, vi vet att det kommer att ta minst 8 veckor innan vi får svar.Känner nästan en förväntan över svaret, vilket jag inte gjorde när det vanliga kromosomtestet gjordes när han var två år. Låter säkerligen konstigt men det känns som det skulle vara bra att få reda på att sonens svårigheter beror på något konkret.