Jag har världens underbaraste unge

Jag har världens underbaraste unge som inte är som alla andra.
Han är snart sex år och har precis fått diagnosen lindrig utvecklingstörning och grav språkstörning.
Vad det beror på är fortfarande en gåta som vi försöker hitta orsaken till!

Han är en social, söt , rolig, envis, mammig, nyfiken, speciell person som lärt mig otroligt mycket.
Jag har lärt mig ta en dag i taget, jag har lärt mig TSS (tecken som stöd), jag har lärt mig glädjas åt det lilla, jag har blivit botad från min sprutskräck, jag har fått otroliga allergikunskaper och infektionskunskaper. Ja, sakerna är betydligt fler men orkar inte rabbla mer.

Hans svårigheter har gjort mig till en Tigermamma. Det behöver man vara om man har ett barn med funktionshinder. Man måste nämligen "slåss" för att ens älskade barn skall få det stöd som de behöver.
Det finns ingen som kommer och säger: Jasså, ni har fått ett barn med funktionshinder och vilken hjälp önskar ni och er familj?
Nä, det handlar om att söka information, ta reda på rättigheter, meddela myndigheter, fixa läkartider, fixa intyg. Detta kan jag uppleva minst lika jobbigt som funktionshindret.

Ibland blir jag också en Sorgfågel. Det händer när den lille älsklingen säger att han vill bli polis. För vem har hört talas om en polis med lindrig utv.störning. Som mdessutom är liten till växten och inte har samma ork som andra.
Sorgfågel blir jag också när jag tänker på skolgången. Eftersom jag själv är pedagog ser jag så mycket brister. Visst finns det guldkorn men det gäller ju att hitta dem när det är dags att börja skolan.

Detta är vårt stora dilemma just nu. Vilken skola skall vi välja. I vår kommun inkluderar man till varje precis och jag har sett alldeles för många negativa konsekvenser av det. Jag önskar att vår kommun skulle starta en tal-språk och kommunikationsgrupp men det kan jag ju se i stjärnorna efter.

Detta kommer ni att få höra mer om..........