Sonens första skolbesök

Igår var det dags för sonens första skolbesök. Det var med en pirrig och spänd son som med sin hand i min traskade in på skolgården.
Väl där togs han emot av sin fadder, en pojke i första klass. Sedan blev det samling, namnlek och en hel del annat.
Jag hade väntat mig att det inte skulle gå problemfritt men det gick hur bra som helst. Han var som vilken annan nybörjande 6-åring och det värmde i mitt modershjärta.
Hans språkstörning gör att det ofta låser sig när någon (särskilt för honom mindre kända personer) ställer frågor till honom men han svarade glatt allt och alla.
KJag kan säga att jag hade inte långt till tårarna och det vill inte säga lite det, jag blir sällan rörd över saker!

Skönt att känna att man gjort rätt val!

Långt mellan inläggen...

Livet fullkomligt rusar på och det har satt sina spår...har stundtals svårt att sova och har ibland haft hjärtklappning. Men nog om det..

Snart är det dags för sonens tre skolbesök, något han verkligen ser framemot. Den blivande resurspedagogen har hälsat på i förskolan vilket är jättebra! Då känner han igen någon när han kommer dit.

På torsdag är det dags för sjukgymnastuppföljning. Detta gör vi en gång i halvåret och trots att det egentligen är en test av sonens motoriska förmåga älskar han det. Han skuttar runt och hoppar, byggerbanor, sparkar boll som aldrig förr.

På torsdag skall jag ha telefonkontakt med försäkringskassan angående vår nya ansökan av vårdbidrag. Den skickades för övrigt in den 20:e februari, alltså nästan tre månader sedan. Vi som är lovade besked inom fyra månader. Tror inte ett dugg på att de fixar det!
Jag kan sannerligen säga att det inte är något jag ser framemot. Har på åtta A4 sidor skrivit om sonens alla tillkortakommanden, jämfört med barn i samma ålder och ändå måste de ha kompletterande uppgifter. Hua!

Väntar ochså på Microarray svaret, det är nu 15 veckor sedan det skickades iväg. Finns det inga kvarnar som mal fort????

Nä, nu skall här inhaleras m.m. för sonen har ju lyckats bli kraftigt allergisk mot björkpollen också!

So long till nästa gång!

Magen vände sig precis ut och in......

Kom precis hem och tänkte att jag skulle läsa GP:s nätupplaga innan läggdags.

Får då se att försvunna Engla är död! Magen vänder sig ut och in och jag känner mig fysiskt illamående.Detta måste utan tvekan vara den värsta mardröm en förälder kan vara med om.
Som mamma till en 10-årig dotter känner jag oro för vad min egen dotter kan råka ut för. Hur mycket kan man varna sina barn! Jag inser att jag kan inte vara vid hennes sida exakt 24 timmar per dygn, det hade hon för den delen aldrig tillåtit.Jag inser att jag aldrig kommer kunna skydda henne till 100 % och skall det behövas?

Skall inte ett barn kunna gå eller cykla hem från skola, vänner , träningar och andra saker utan att vara oroliga för att något hemskt kan hända?
Ibland undrar jag vart vårt samhälle är på väg?


Mina tankar går till Englas nära och kära men även till Pernillas som nu fått klarhet i vad som hände henne.Tyvärr har ju ingen den möjligheten att göra dessa oerhörda brott ogjorda, även om det idag är mångas önskan.

För övrigt kan jag bara säga att jag hoppas någon bankar skiten ur den 42-årige mannen som gjort detta.
En sådan människa borde aldrig mer få gå lös i vårt samhälle!

Träffade på neurologen

Träffade neurologen idag när vi var på hab och hon sa att microarray svaret ej kommit från laboratoriet ännu.
Längre väntan alltså!

Finmotorisk grupp

Idag var det dags för sonen att börja i en finmotorisk grupp på habiliteringen. De är fyra killar (som till hösten skall börja skolan) som skall träffas fem gånger tillsammans med tre arbetsteraputer. Där skall de få träna sin finmotorik på ett lekfullt sätt genom att pyssla,kladda m.m.

Dagen idag bjöd på på spargristillverkning. Dessa underbara gossar fick klä in ballonger med gipslindor. De blev både kladdiga och blöta.Till en början var sonen lite avvaktande men när han kom igång gjorde han det verkligen med glädje!Underbart att se!

I detta läge är jag glad att vi bor i Sverige och att vi har möjligheter och rättigheter till sådant här.

Särskolans läroplan...

Ja, inte skall man hålla sig lugn för länge. Allt verkar väldigt bra inför skolstarten förutom en sak. Rektorn vill att vi skall ansöka om särskolans läroplan för att han skall få mer pengar till sin verksamhet, det sa han rent ut.(Vilket han för övrigt inte får!)

Då jag själv jobbar i skolans värld vet jag att man får mer pengar om man får en integrerad särskoleelev.
Men till saken hör att vår son är väldigt duktig när det gäller mycket som man skall arbeta med i skolans värld. Han kan tex alla bokstäver, bokstavsljud, skriva och läsa korta ord m.m.Utöver det är hans vilja och förväntningar stora när det gäller skolstarten.
Jag är övertygad att med rätt inställning och pedagoger kommer detta gå bra utan särskild läroplan, åtminstone de första åren.

Man skall ju välja särskolans läroplan för att man tror att det kan hjälpa ens barn och för att det inte funkar med den vanliga Lpo -94.
Inte för att skolan skall få mer resurser. Skolan skall ju trots allt möta varje barn på deras nivå.
Detta kan man ju inte ta ställning till innan sonen ens har börjat??Eller vad tycker ni?Hur skulle ni gjort!

Säger bara en sak: Tacksam för kommentarer!

Åh, det kändes underbart bra!!

I går var det då dags för EVK=elevvårdskonferens inför sonens skolstart. Var taggad och laddad för det värsta. Hade till och med förberett en riktigt brandtal om det skulle visa sig att skolan inte tänkte tillsätta någon extra resurs.

Men av det blev det inget. Mötet blev jättebra!Både förskolläraren och reurspedagogen var med och de verkade helt underbara!Han hamnade också i den klassen som vi önskat.

Ja, det var väldigt skönt att gå därifrån med känslan, vi valde rätt!!

Sedan kommer vi säkert att stöta på lite hinder på vägen men det finns ju inga stenfria vägar för någon.

Sonen längtar redan till skolbesöken som går av stapeln i maj.Jag tycker också att det skall bli jättespännande!